Det här jäkla halsonda/tjocka/svullna vill inte släppa taget. Jag har alltid lika svårt att acceptera att jag är sjuk. Nu är det lite lättare att bara vara, det var svårare när jag jobbade. Då gick jag till jobbet in i det sista och det är faktiskt inte bra. Stefan var hemma igår och är även hemma idag och tar hand om Alice, men han tar även hand om mig. Jag är glad över att det är just honom jag är gift med. Han är väldigt gullig mot mig när jag är sjuk. Se bara på den här perfekta skålen med kakor, jordgubbar och glass. Det saknas bara en klick grädde, hehe, men kan inte få allt. 
Stefan fixar lunch och bad mig passa vildapan en stund och sa att hon förmodligen ville sova. Nix, det ville hon inte. Hon ville ligga i soffan och leka tittut under sin snuttefilt. Hon har börjat med ett morrande ljud, ett ljud hon gör både när hon är koncentrerad men även när hon börjar bli på dåligt humör. Ibland är det svårt att veta vad hon vill tycker jag… Men jag lär mig mer och mer för varje dag som går. En sak jag lärt mig är att så fort man tror att man kommit in i några rutiner ändras de om.
/Angelica
