Varje månad får jag ett mail från Babygruppen där det står lite om den månaden Alice är i. Jag tycker att det är roligt att läsa om utvecklingen hos små bebisar, men jobbigt att läsa tipsen om amning. Jag har slutat amma helt nu och det känns bra. Eller, det kändes bra tills jag fick det här mailet. ”Den senaste forskningen visar att om barnet får små mängder gluten medan det fortfarande ammas minskar risken för att barnet ska bli glutenintolerant”. Här står det ju även hur man ska göra om man som jag ger sitt barn ersättning. Men det avslutas liksom med ”Det kan också minska för glutenintolerans, även om långsam introduktion i samband med amning minskar risken mer.” Så amning är alltså bättre.
När jag precis fått mailet ringde jag till mamma och frågade hur länge hon ammade mig och min tvillingsyster. Och hon sa att vi ammades i en och en halv månad, kanske två. Alice har fått äta bröstmjölk i lite mer än tre månader, men det fungerade ju faktiskt inte för oss. Och det finns så många mammor som det inte fungerar för. Och jag borde egentligen inte bli ledsen eller orolig över att läsa såna här mail, för huvudsaken är ju att Alice får i sig mat. Och ersättning fungerar ju kanon!
Varför blir jag då ledsen? Varför är ämnet amning så känsligt? Kommer Alice bli glutenintolerant nu? Drabbas av massa allergier? Bli sjuk oftare? Jag vet inte. Det kan man ju faktiskt inte veta, men jag hoppas inte det. Jag ammades ju som sagt kort tid och är inte allergisk mot något.
Men är det så att hela amningsgrejen är så känslig för många för att det är biologiskt? Vi SKA mata våra barn? Vi är ju gjorda för det. Jag hade ingen aning om just amning skulle skapa såna känslostormar hos människor innan jag fick barn. Jag hade läst om mammor som skrev att amningen inte fungerade och att de gav ersättning och var ledsna över det. Men jag visste inte hur det själv skulle kännas att inte kunna ge sitt barn mat från sina egna bröst.
Hur känner ni andra som flaskmatar istället för amning? Blir ni ledsna ibland över att det inte fungerade? Eller valde ni själva att inte amma? Får ni ofta frågan om varför ni inte ammar? Jag tänkte skriva ett inlägg senare om hur det var när Alice ammade sista gången och om de positiva grejerna med ersättning.
/Angelica
