Just nu ligger jag på övervåningen och tittar på Big brother samtidigt som Stefan försöker natta Alice på nedervåningen. Det går sådär. Lilla A är övertrött och somnar bara om hon blir buren. Så fort Stefan lägger ner henne blir hon klarvaken och ledsen.
Jag har verkligen svårt att koppla bort henne även om det bara handlar om en timmes egentid. Jag ligger på helspänn och det gör ont i hjärtat… Så alldeles nyss sa jag ”jag tror att hon behöver äta” så kom hon till mig här i sängen och ammade en stund. Fast hon ville bara ha närhet, hon var inte hungrig. Och det visste jag ju, jag saknade bara henne så himla mycket.
/Egomami
