När Sprallis låg i magen sjöng vi ”Tänk om jag hade en liten, liten apa” för henne varje kväll. (Eh.. Typ. Vi glömde ibland). Bebisar ska ju tydligen kunna känna igen sånger på utsidan sen, om de hört låten ofta inne i magen. Och tänk, nu har jag en egen liten apungw! Den gulligaste i hela världen. Hon har så gulligt, mjukt och ludet hår på armarna och ryggen. Det ska ju tydligen försvinna, men så länge det är kvar är jag nöjd. Hon är så mysig att klappa på. 
/Angelica
