Wowwawiwa! Jag känner mig som en ny människa. Igår på kvällen sov jag i tre timmar när Alice låg och sov på Stefans bröst. Sen var vi alla klarvakna mellan 00-04, och då åt Alice konstant. När hon inte bajsade eller kissade. Men vid fyra somnade hon och snabbt därefter jag och Stefan. Innan jag somnade ställde jag klockan på åtta, för Alice ska ammas var tredje-var fjärde timme. Men tänkte att hahah, jag kommer aldrig vakna av väckarklockan. Alice kommer pipa långt innan det. Men jo! Jag fick en chock när klockan ringde och jag fick väcka Alice för att ge henne mat.
Nu har de här två somnat om och jag passade på att ringa BVC för Alice första besök där. Jag och siffror alltså… Barnmorskan/läkaren (vad är de som jobbar där?) frågade om Sprallsons personnummer, vikt vid födsel, vikt nu samt vårt postnummer. Jag kunde inget i huvudet, sååå mosig och virrig. Jag har visserligen aldrig varit bra på det där med siffror… Igår skröt Stefan för läkaren vid hörseltestet och sa att Sprallis minsann gått upp 100 KILO sen i lördags. Hon skrattade bara åt oss och sa ”Ja, här har vi två trötta föräldrar”.
Ser ni min röda fläck på halsen? Så blir jag alltid (oftast mkt mer) om jag ska ringa någonstans. Nu var jag inte ens nervös, men det där röda kommer i alla fall.
Nu måste jag verkligen äta frukost. Jag är vrålhungrig. Jag har läst att hallonbladste ska vara bra för amningen, stämmer det? Jag har massa te kvar!
/Angelica
