Precis som under graviditeten får man som mamma (och pappa/partner) råd och tips från sin barnmorska. Och jag har hela tiden utgått ifrån det vår barnmorska sagt till oss. Allt annat hade känts konstigt för mig. För alla säger så olika om saker och ting. Innan vi åkte hem från BB-hotellet hade vi ett utskrivningssamtal och då sa barnmorskan att vi skulle vänta med att bada vår bebis tills hennes navelstump hade trillat av. Det låter ju rimligt tycker jag, det finns en infektionsrisk. Om det började bli rött skulle vi ta en tops och göra rent försiktigt.
I förrgår går vi kom hem tvättade jag Alice med tvättlappar och ljummet vatten. Hennes hår (som jag kan skriva ett separat inlägg om hur uuunderbart jag tycker att det är!) var fullt av fosterfett och annat så det behövdes ”tvättas”. Det var så mysigt att slå in henne i en liten handduk sen och mysa med henne i soffan.
När jag la upp den här bilden på instagram (angelicalagergren heter jag där om ni vill följa mig) skrev jag bildtexten ”Nytvättad bebis, för jag vet att man inte får bada henne än). Då fick jag massa kommentarer om att jag visst kunde bada henne. Och att de mammorna fått rådet att de kunde bada sina bebisar varje dag. Andra mammor hade fått samma råd som jag. Där känner jag återigen att man får lyssna på sin barnmorskas råd och gå på sin magkänsla såklart. Vi kan ju inte lyssna på ”alla andra”, för då skulle vi inte veta hur vi skulle göra. Alla verkar få så olika råd och vägledning… Förvirrande det där tycker jag. Hur resonerar ni? Vilka lyssnar ni på? Magkänslan? Barnmorskan? Era föräldrar och kompisar?
/Angelica
