Fina, älskade lilla Munchkin. Tänk, snart ska du bli pappa. Snart är du inte bara min längre, snart ska jag dela dig med en annan liten tjej. En tjej som förmodligen kommer kräva sjukt mycket mer uppmärksamhet än jag. Om man nu kan det… En tjej som förmodligen kommer få oss att gråta av trötthet vissa nätter och dagar. En liten tjej som kommer vända upp och ned på hela vår tillvaro. Men jag tror också att vår dotter kommer att stärka oss. Stärka vår relation och vår kärlek till varandra. Jag tycker att vårt förhållande blivit bättre och bättre för varje vecka av graviditeten som gått. Kanske för att du är den mest kärleksfulla och omtänksamma människa jag träffat. Du har ett tålamod som ingen annan och du har stöttat mig varje dag på den här resan.
Snart är vi tre. Snart är det inte bara du och jag, vi. Snart är vi en familj och jag är så redo för det. Redo för det nya livet och allt vad det innebär. Jag är så lycklig över att det blev du och jag den där natten i november för tre och ett halvt år sen. Jag är så lycklig över att få vara din fru, jag är stolt över att få kalla dig min man. Jag älskar att det snart kommer en liten tjej som ska kalla dig pappa. Tänk och halva du och halva jag kommer finnas i den här lilla människan.
När jag träffade dig förändrade du för alltid en del av mig. Du har gjort mig till en bättre människa och jag ser fram emot framtiden tillsammans med dig. Du får mig att se ljust och positivt på saker och du får mig att älta jobbiga saker lite mindre. Du får mig att skratta varje dag även om vi sällan delar samma typ av humor. Du får mig att känna mig upplyft, vacker och perfekt – precis som jag är.
Nu har vi en förlossning framför oss. En förlossning där jag hoppas kunna behålla lugnet och andas mig igenom smärtan. Men om jag stryper dig, biter dig eller vrålar kanske inte så snälla saker… ja, då kan du ju ta upp det här inlägget och läsa. 
Stefan, du är mitt allt. Tänk, snart är du pappa. Jag älskar dig.
/Angelica
