Nu sitter jag på bussen på väg hem efter en heldag på jobbet. Saknaden efter Alice är enorm. Vi facetajmade på eftermiddagen och då började hon storgråta. Ahhh! Jag ville bara vara nära henne då. Jag vet att Stefan tröstar lika bra, men jag ville vara där. Jag tror att det är nyttigt för mig och Stefan med omvända roller. Han var helt slut nu när jag ringde och frågade hur det hade gått. Jag är också trött, men på ett helt annat sätt.
Första dagen gick bra, många timmar gick åt till att rensa i mailen, över 14.000 mail hade kommit in sen jag var på jobbet sist. Det tog sitt lilla tag. Jag tror och hoppas att jag kommer komma in i jobbet snabbt och att dagarna går fort. Känslan av saknad har helt plötsligt fått en ny innebörd.
När jag kommer hem ska vi äta middag och sen åka och handla för veckan. Har ni tips på goda, snabba och nyttiga middagar får ni gärna tipsa!
/Angelica
